Besök av Katolska St Eriks Domkyrka i Stockholm 5 februari 2025

Vi var 20 medlemmar som deltog vid visningen av Katolska domkyrkan. Charlotte Herczfeld, konstnär, var vår guide.

S:t Eriks katolska kyrka, som invigdes 1892, upphöjdes 1953 till domkyrka för Stockholms katolska stift. Domkyrkan är en katedral och en katedral leds alltid av en biskop. Domkyrkan är byggd i nyromansk 1800-tals stil med basilikan som grundform. Byggnadskroppen är i tegel och betong. Den ritades av arkitekt Axel Gillberg.

På 1970-talet hade kyrkan blivit alldeles för liten för det allt ökande antalet katoliker. Det beslutades att göra en tillbyggnad. Den gamla absid-väggen öppnades och kyrkan byggdes ut åt söder. Kyrkan har nu en total längd från porten till korväggen på 60 meter. Huvudfasaden mot Folkungagatan domineras av ett stort rosettfönster och kröns av ett kors som flankeras av två låga torn. Det fristående 27 meter höga kyrktornet/ klockstapeln är i grå betong från 1983.

1983 invigdes tillbyggnaden av kyrkan. Arkitekt var Hans Westman med dotter Ylva Lenormand. En ”skjutabsid”- försedd med en tidig, förmodligen flamländsk 1660-talsmålning av den korsfäste Kristus- ger vid behov två skilda kyrkorum. Efter tillbyggnaden har kyrkan plats för 600 personer, varav 350 i den nya delen av kyrkan. Innertaket i tillbyggnaden är i mässing och av kasettyp vilket ger en mycket god akustik. Kasetttaket heter ”Decibella”. Väggarmatur i gångar och andra utrymmen har Peter Celsing som upphovsman.

Den nya korväggens tre smala fönster utgörs av de fönster som fanns i gamla kyrkans absid. Övriga fyra fönster kommer från Malmö gamla katolska kyrka, riven 1960. Det större fönstret till vänster visar S:ta Birgitta, Sveriges främsta skyddshelgon och de övriga tre finns på högra väggen och visar (fr altaret sett) Jesu hjärta, Maria hjärta och den helige Albertus Magnus.

Högaltaret har flyttats till den nya delen. Ett relikskrin förvaras under altaret. Det finns ett Krucifix: tidig renässans i original. Här finns också Tabernaklet där Kristi lekamen förvaras. Skulpturen Pietà, som föreställer Jungfru Maria med den döde Kristus i sina armar, har sin plats i en nisch i den nya kyrkans västra vägg.

Vi tar oss också upp till läktaren där de 14 korsvägsbilderna hänger. Kyrkobesökaren möter här den heliga historien framställd och tolkad i bild. Används vid meditation. Vår guide visar på olika linjer i bilden och vilken betydelse som de kan ha. Diagonala gömda linjer, bakåtsträvande linjer. Bågar som visar kraften som används när man höjer armen och spikar.

Vi tackar vår guide Charlotte Herczfeld med en stor bukett blommor.

Utflyktsgruppen/ Kerstin Möller- tillsammans med Sonja Dahl som fotat.

************************************************************************************************

Onsdagen den 13 november med sol och nästan vårväder samlades vi ett gäng från konstvännerna på Millesgården 

För att se och höra om det spännande Wiener Werkstätte. Vår ciceron  var konstvetaren Jan Norrman, Nationalmuseum m m och skribent i utställningskatalogen. Jan pendlar mellan Wien och Stockholm.

Wien runt 1900 var en kreativ smältdegel  där kompositören Gustav Mahler gick på psykoanalys hos Sigmund Freud och Gustav Klimts livskamrat Emilie Flöge grundade modehuset Schweizerien Flöge och stod modell för hans ikoniska verk Kyssen. I denna miljö grundades år 1903 produktions-kooperativet Wiener Werkstätte av arkitekten Josef Hoffman, konstnären Kolomann Moser och mecenaten Fritz Warendorfer. 

De ifrågasatte induastrleringens framfart och ville lyfta hantverkarets status och värdet på hantverket. Konst och design skulle genomsyra allt från arkitektur, möbeldesign, mode och smycken till leksaker och bruksföremål.

Kooperativet fick tidigt stora uppdrag bl a sanatoriet Pukersdorf och Cabaret Fledermaus och privata villor och öppnade butiker i Zürich, Berlin och New York. Även Josef Frank presenteras och firman Haus und Garten.

 Bakom inredningen i Annes hus på Millesgården står Josef Frank som arbetade för Wiener Werkstätte under 1910-1920-talet. Han flyttade till Sverige 1933 och verkade som konstnärlig ledare för Svenskt Tenn fram till sin död.

Vi tackade Jan med en varm applåd efter den intressanta visningen i utställningen som avslutades i Annes hus. Missade du besöket på.Millesgården är utställningen öppen till slutet på januari

Även Svenskt Tenns utställning på Liljewalhs är mycket sevärd och vi hade även där en egen visning och båda utställningarna har ett starkt samband i den tidens anda och i vår.

Vid pennan:

Ulla-Britt de Marchi 

Foto: Sonja Dahl 

Guidad visning av Svenskt Tenn 100 år på Liljevalchs,
1 november 2024

Vi var 20 medlemmar som deltog i en visning med Marie Andersson som guide. Vi har mött henne många gånger under årens lopp.

Det första blickfånget är ett jättelikt porträtt av Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare, utslagen i en hängmatta. Hon brukar framställas som parant, ständigt arbetande, energisk och effektiv. Samtidigt stämmer fotografiet väl överens med flera av hennes uttalanden. Om vikten av rofyllt lugn. Om hemmet som en källa till reaktion.

Det är nu hundra år sedan Estrid Ericson startade Svenskt Tenn. Hon köpte med hjälp av ett arv en verkstad där hon och en grupp konstnärer tillverkade tenn. På utställningen ryms många tennföremål från 1920-talet i det gröna rummet. Grönt var den färg som Estrid Ericson tyckte stod finast mot tennet. Estrid Ericson var en samlare, hon doku menterade allt.

När tenn började förlora i popularitet öppnade Estrid Ericson en avdelning för möbler och mattor. Hon fick fler och allt större Inredningsuppdrag. På Liljevalchs ägnas en egen sal åt de många utställningarna genom åren. Tio fina små modeller, placerade på podier, återskapar dessa.

Den österrikiske arkitekten och formgivaren Josef Frank anlitades från 1934 och fram till 1967. Estrid och Josef kallas ”tvillingsjälar” och i salen ”Hemmets filosofi”, centralt i utställningen, manifesteras det fruktbara mötet dem emellan. Inredningar har byggts upp på nytt t.ex.

Estrid Ericsons vardagsrum på Strandvägen i Stockholm från 1960 och Josef Franks 50-talsdito, adress Rindögatan.

Flera av Estrid Ericsons dukningar får också liv i ”A philosophy of home”. Det dukade bordet blev hennes alldeles speciella signum. Allt på bordet- bestick, lampor och vaser- kunde köpas i hennes butik. Josef Frank hjälpte till att formge både porslin och glas vid sidan av textilier till dukar, gardiner, servetter. Estrid Ericsons dukningar återspeglar också ett modernare sätt att se på måltidens betydelse i hemmet. Belysningen t.ex. skulle koncentreras på maten och tillbehören.

Blommor skulle pryda bordet. Eller varför inte ”röda rädisor på ett grönt fajansfat”.

Estrid Ericson sålde verksamheten till Kjell och Märta Beijers Stiftelse 1975. Stiftelsen syftar till att stödja bl.a. vetenskap och svensk heminredning. Idag förnyas sortimentet med hjälp av unga formgivare från Konstfack och Beckmans designhögskola.

Utställningen slutar i byggnadens mitt- och som ett gigantiskt

lagerutrymme- ”det är både oväntat och genialt. Det påminner oss om att bakom glättiga ytor och polerade resultat ligger ett oglamoröst utvecklingsarbete”.

Tack för en färgstark utställning och en utmärkt guidning av Marie Anderson.

Utflyktsgruppen / Kerstin Möller

*******************************************************************************************
Besök den 4 oktober 2024 på Darkroom Konsthall där Ricardo Donoso ställer ut från 28 september till 13 oktober 2024

Vi blev 7 personer som besökte konst hallen denna vackra höstdag i samband med att Ricardo ställer ut sitt måleri ”Forgotten dreams”. 

Ricardo berättar om konsten, olika tekniker och måleriets historia. Ricardo vill med glada färger förmedla värme. Det ger hopp att med hjälp av naturen kunna återfödas.

Det är Illka Timonen, designer och konstnär med kameran som arbetsredskap samt Ulla Gustavsson, textilformgivare med inriktning på inred ningstextil, som står bakom Darkroom konsthall. 

Konsthallen inryms i en stor ekonomibyggnad som hör till Ridders viks Herrgård och ägs av Stockholms stad. 

Roligt att återse Ricardo och höra honom berätta. 

Hälsningar från Edsvik Sollentuna konst vänner genom Kerstin Möller.
************************************************************************

Visning av Ulriksdals Slottskapell
den 19 september 2024

Vi var 28 medlemmar som kom samman i Ulriksdals slottskapell där Ulla-Britt de Marchi guidade oss, berättade om kapellet och dess historia.

Ulriksdals slottskapell uppfördes 1864–65 vid Edsviken söder om slottet. Kapellet invigdes Lovisadagen den 25 augusti 1865 och kallades tidigare Drottning Lovisas kapell. Karl XV och drottning Lovisa, som tillträdde Ulriksdal på 1850-talet, deltog personligen vid utformandet av kapellet. Karl XV tog hjälp av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander som skapade helt nya interiörer i tidens romantiska anda. Arbetet skedde i nära samverkan mellan kung och arkitekt.

Kyrkoherden i Solna församling är förordnad som slottspredikant på Ulriksdal. Kapellet används för gudstjänster, vigslar, dop, konfirmation och skolavslutningar.

Exteriör. Kapellet har rektangulär plan och är byggt av tegel på sockel av röd granit. Gavelmurarna har förts upp ovanför yttertaket i form av tre halvrunda bågar, som kröns av ringkors. Sidomurarna avslutas av segmentformade bågar. Ovanför sakristian i sydost finns ett klocktorn som inrymmer två klockor. Yttermurarna har rosa puts och indelas av strävpelare och smala band, målade i grått för att imitera sandsten. Kapellet renoverades senast 1996 då den ursprungliga färgsättningen återställdes. Taket är täckt av ljusgrå målad plåt.

Scholander uppförde kapellet i vad han kallade ”holländsk renässans”.

Interiör. Träder vi in i kapellet, möts vi av en rikedom på snidade och målade detaljer.
Kyrkorummet är treskeppigt. Taken är rikt dekorerade med schablonmålningar. Rummet har vackra glasmålningar ur kungens egna samlingar.
I nordöstra hörnet är de kungligas plats på ett podium med gallerverk, målat i svart och vit.

Inredning och inventarier. Kapellets inredning och inventarier är tillverkade under olika tider och hämtade från skilda håll. De är exempel på Karl XV:s stora intresse för konst och konsthantverk.
Till kapellets inredning hör tre vävda tapeter från slutet 1500-talet/ början av 1600-talet.
Till konsthistoriskt värdefulla föremål hör altaruppsatsen av svartmålat trä; dekorerad med skulpturer och olika ornament i silver. Den dateras till 1600-talets mitt och är sannolikt från Sydtyskland.

Utflyktsgruppen

Filmhistorisk vandring i Gamla Filmstaden Råsunda
den 29 maj 2024

Vi var 20 medlemmar inkl några medföljare som deltog i visningen av Filmstaden. Vi samlades utanför Portvaktsstugan vid Greta Garbo-bilden. Vi togs emot av vår guide Mikaela Kindblom.

Filmstaden byggdes 1919-1920 i Råsunda på mark där det tidigare legat en strutsfarm- vid den tiden var det modernt med plymer i hattarna. Ett antal strutsar anskaffades men det nödgades man sluta med efter några år.

Filmstaden uppfördes efter arkitekt Ebbe Crones ritningar i en 1920-talsklassicistisk byggnadsstil.  Ivar Kreuger var både delägare i byggbolaget men även finansiär för flera filmer som spelades in på Råsunda.

Filmstaden Råsunda var världens modernaste filmstudio. Här fanns verkstäder, omklädesloger, kontor, laboratorium för framkallning, arkiv, en regissörspaviljong, en restaurang och – viktigast av allt- två stora inspelningsstudios.

Av de 100 år gamla fastigheterna är åtta lejongula byggnader  kvar, inklusive den tidigare personalrestaurangen Backstugan, som avviker med sin alphyddeliknande arkitektur.

Entrén med smidesportalen som välkomnar besökaren, är i originalutförande. Också Portvaktshuset är kvar, där ansluter Administrationshuset. Bakom den ligger Laborationshuset och Regissörspaviljongen. Kasematten finns också bevarad. Den är en säkerhetsbyggnad som användes för förvaring av brandfarlig nitritfilm.

Av de gamla studiobyggnaderna finns Lilla ateljén kvar. Här spelades alla klassiska stumfilmer in. 

Den s.k. Bergmanbion ”Operan” finns kvar, den har 24 platser och är varsamt renoverad.

Vid Lilla Ateljéns kortsida står numera Peter Lindes staty ”Teatervagnen” från 2015, en hyllning till Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”.

Över 500 filmer spelades in 1920-1972. Svensk Filmindustri lämnade området 1969.

Karin Swanström (1873-1942) var en av de stora doldisarna i svensk filmhistoria. Hon var, utöver att vara skådespelare, konstnärlig ledare på Svensk Filmindustri mellan 1933 och 1941. Hon bestämde i stort sett vilka filmer som spelades in under denna tid. Victor Sjöström blev ny ledare efter henne.

Legendariska regissörer som Ingmar Bergman gjorde hela 30 filmer, till exempel ”Hets” (1944), ”Sommaren med Monica” (1953) och Det sjunde inseglet” (1957).

Världsstjärnor som Greta Garbo och Ingrid Bergman filmdebuterade här.

1953 kom den amerikanska filmstjärnan Gregory Peck på besök från Hollywood.

Produktionen fasades ut under 1900-talets andra hälft innan den upphörde helt 1999.

Den sista storfilm som spelades in här var ”Glasblåsarns barn” med Stellan Skarsgård 1998.

SF Studios har dock kvar sina kontor här. Filmstaden är en självklar sevärdhet för alla filmintresserade och har i år (2024) mottagit utmärkelsen ”Treasures of Europan Film Culture”.

Vi avslutar besöket genom att återvända till Portvaktsstugan
där man dukat fram eftermiddagsfika. Vi får se ett antal klipp ur några av
Filmstadens mest berömda filmer bl.a. ”Körkarlen”. Klipp med t.ex. Tutta Rolf,
Hasse Ekman, Ingrid Bergman, Alf Kjellin, Harriet Andersson och Sickan
Carlsson.

Besöket avslutades med att de som ville kunde besöka
konstnären Annica Johansson i hennes ateljé, numera belägen på övervåningen i
Portvaktsstugan.

Med varma hälsningar och tack för ett  utmärkt studiebesök

Utflyktsgruppen / Kerstin Möller

Andra visningen av Konstnärshuset den 16 maj 2024

Ännu en visning av Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, den 16 maj 2024.

Vi blev 22 medlemmar som möttes vid Konstnärshuset. Solen sken. Det rådde  försommarväder. Vår guide hette Åsa.

Vi fick en guidad visning av Konstnärshuset som samägs av Svenska konstnärernas förening och Konstnärsklubben.

Konstnärshuset invigdes 1899, ritat av arkitekt Ludvig Peterson. Fasaden är klädd med portlandskalksten och har rikt arkitektoniskt utformade detaljer: muröppningar, krönande balustrad, balkongräcken och trepassfönster med mosaikutsmyckning. Arkitekturen är påverkad av spanskt och italienskt 1500-tal.

I interiören är entré, trapphus samt klubblokaler och utställningshall med rikt utformad stuck- och snickeriinredning, välbevarad från byggnadstiden. Restaurang Konstnärsbaren (KB), med matsal, bar och festvåning med väggmålningar är bevarade från ombyggnationen 1931. Byggnationen i sin helhet präglas av utsmyckning utförd av kända konstnärer och hantverkare.

Gottfrid Kallstenius komponerade mosaikutsmyckningen på husets fasad. Mosaiken föreställer tre musor vilka representerar konstarterna måleri, arkitektur och skulptur. Entrédörren smyckas av fyra reliefer i brons symboliserande: Arkitektur, Måleri och Skulptur.

Besöket avslutas med deltagande vid vernissage i huset för de medlemmar som ville.

Hälsningar från
Utflyktsgruppen
Kerstin Möller

Visning av Konstnärshuset den 29 februari 2024 ,

Smålandsgatan 7, mellan Norrmalmstorg och Birger Jarlsgatan, snett mitt emot BirgerJarlspassagen.

vI, 18 medlemmar, möttes i Konstnärshusets foajén. Ett antal medlemmar hade hört av sig och meddelat förhinder på grund av stopp i pendeltågstrafiken. Så tråkigt!

Vi blev mottagna av Jakob Anckarsvärd som är vår guide denna dag. Han är själv utövande konstnär. se kommande utställning nedan.

Fastigheten samägs av Svenska konstnärernas förening och Konstnärsklubben. Svenska Konstnärernas Förening (SKF) är en intresseförening för yrkesverksamma konstnärer och har ca 800 medlemmar och äger fem sjundedelar av Konstnärshuset. Konstnärsklubben är en social förening för manliga konstnärer, arkitekter och konsthistoriker och äger två sjundedelar av Konstnärshuset. I botten ligger restaurangen KB (Konstnärsbaren).

Ludvig Pettersson är den arkitekt som fick uppdraget att rita och uppföra Konstnärshuset. Ludvig Pettersson hade blivit inspirerad av den moriska byggnadskonsten från Alhambra i Granada och Alcazar i Sevilla och den nord-italienska arkitekturen. Konstnärshuset byggt i ljus portlands-kalksten blev ett moriskt palats, en främmande fågel i den Stockholmska arkitekturen. Den första stenen lades 1897 och huset invigdes år 1899. Gottfrid Kallstenius komponerade mosaikutsmyckningen på husets fasad. Mosaiken föreställer tre musor vilka representerar konstarterna: måleri, arkitektur och skulptur. Entrédörren smyckas av fyra reliefer i brons skapade av skulptören Gustaf Theodor Wallén, symboliserade fyra konstnärliga grenar: Arkitektur, Teckning, Måleri och Skulptur.

I interiören är entré, trapphus och klubblokaler och utställningshall med rikt utformad stuck- och snickeriinredning, välbevarade från byggnadstiden.

Restaurang Konstnärsbaren (KB), med matsal, bar och festvåning med väggmålningar, är välbevarade från ombyggnaden 1931. Byggnaden i sin helhet präglas av konstnärlig utsmyckning utförd av kända konstnärer och hantverkare.

Huset har genom åren varit spelplats för olika konstriktningar och många av Sveriges konstnärer har kunnat presentera sig. I seklets början var Carl Larsson en av utställarna. Andra viktiga utställare var Bruno Liljefors, Helmer Osslund, Edvard Munch, Ivar Arosenius, John Bauer m.fl.

Fredrik Wilhelm Scholander, arkitekt, professor, förstod nödvändigheten i att skapa en ny slags gemenskap bland konstnärerna och han blev från starten en ledande inspirator för Konstnärsklubben.

Ovanför entrédörren inomhus finner vi  texten: Ars longa, vita brevis  = konsten är lång, livet är kort.

I huset pågår en regelbunden utställningsverksamhet i Stora Galleriet och Övre Galleriet på plan 2 resp plan 3.  Stora Galleriet har klassisk ekparkett, dagsljus från ett 70 kvm stort takfönster och en generös takhöjd på 7 m. Två små balkonger öppna upp rummet mot Smålandsgatan.

Ett fristående Showroom handhar förmedling av SKF:s medlemmars verk.

Hälsningar från Utflyktsgruppen
Kerstin Möller

************************************************************************************

Hälsning från visning av Bonniers porträttsamling på Nedre Manilla 28 september 2023

Vi var 22 medlemmar som besökte Nedre Manilla och Bonniers porträttsamling på Djurgården
denna härliga höstdag! Vi blev mottagna av Yvonne Thelin, husföreståndare på Nedre Manilla.

Vi informerades om att guiden hade fått förhinder, satt på Akuten men att Yvonne Thelin har
erbjudit sig att visa oss runt och berätta om huset och dess porträttsamling.
Namnet ”Manilla” går tillbaka till Gustav III:s tid. År 1790 överlät han ett landstycke här,
vid Södra Djurgårdens södra strand, till Spaniens envoyé Ignacio Maria del Coral y Aguirre.
Coral kallade stället ”Manilla” (efter huvudstaden i Filippinerna, som då var spansk koloni)
och lät uppföra ett antal påkostade byggnader av Louis Jean Desprez som samtidigt var
sysselsatt med att rita Gustav III:s Stora Haga slott.
Coral hämtades dock hem till Spanien strax efter Gustav III:s död och de storstilade
byggnadsplanerna blev bara delvis uppförda. Området förföll under en period och delades
sedan i tre delar; Övre Manilla, Nedre Manilla och Manhem.

1909 förvärvades Nedre Manilla av Karl Otto Bonnier med familj. Arkitekten Ragnar Östberg fick
uppdrag att bygga en stor villa på platsen och valde då att bygga ihop den med det mindre,
gulputsade kruthus i sten som redan fanns på tomten. Den nya delen ligger på ett höjdparti och
förenas med Kruthuset genom en matsalsbyggnad. Paradrummet, den stora matsalen, gick i
fornnordisk stil med tunga bjälkar i det höga innertaket.
För Karl Otto Bonnier var konstsamlandet förknippat med en vilja att ge förlagets författare ett
ansikte. Hanna Paulis porträtt av ”Verner von Heidenstam” från 1896 blev ”ett första uppslag till
samlingen”. Förvärvet följdes av Richard Berghs ”Strindberg” och ”Fröding”, Hanna Paulis
grupporträtt ”Vänner”. Också Carl Larssons målning av Oscar Levertin finns i den ”Stora Salen”.

Samlingen fortsatte att växa och hängdes undan för undan upp i de två övriga sällskaps-
rummen i bottenvåningen. I den ”Lilla Salongen” ryms främst porträtt från den generation
som blev uppmärksammad under 1900-talets tredje decennium. Porträtten är nu samlade i kronologisk ordning.

I Galleriet finns bl.a. porträtt av 30-talisterna med tonvikt på de allt mer framträdande
arbetarförfattarna. Där finns också porträtt av mer samtida författare ibland utförd av vänner
till författarna och inte alltid av allra högsta kvalitet, men som har stor charm.
Idag består samlingen av runt 300 porträtt av såväl förtfattare som diktare och konstnärer från
Bellman till Birgitta Trotzig (för att nämna några) i form av statyer, målningar och teckningar.
Vi hade en mycket fin visning och nöjda gick vi ut och njöt av det vackra vädret på Djurgården.
Utflyktsgruppen
Kerstin

******************************************************************************************

Trädgårdsvisning på Prins Eugens Waldemarsudde, 6 september 2023

Vi samlades 24 stycken Edsviks konstvänner (skulle ha varit 27 men förhinder kan uppstå) i strålande solsken. Vi fick vänta litet på vår guide trädgårdsmästare Marina Rydberg men blev rikligt kompenserade då en ur personalen kom ut och ville gottgöra oss för förseningen och erbjöd de som ville att efter visningen få besöka slottet och utställningarna gratis! Det var flott och många tog fasta på erbjudandet.

Marina berättade om Prinsens allkonstverk trädgården, byggnadens arkitektur, skulpturer, anlagda terrasseringar som samspelar med platsens natursköna läge på en udde i Saltsjön. Waldemarsudde ett av Sveriges allra vackraste konstmuseer med en enastående utsikt mot inloppet av Stockholm. Prins Eugen sa själv att konsten var det mest betydelsefulla för honom följt av ett stort intresse för blommor, park och trädgård.

I vår tid sköts blommorna och parken av en trädgårdsmästare, fyra trädgårdsarbetare och en florist, den senare med uppgift att dekorera sällskapsvåningen med blomsterarrangemang. Bevarandeuppdraget utförs med en historisk antikvarisk hållning till prinsens ursprungliga intentioner. Det innebär att man kan stoltsera med växter som man sällan finner i andra anlagda parker.

Sedan tog Marina oss med på en vandring 

I den vackra parken och undervisade oss i namn som zinnia i olika färger som var en nyhet för en del, solrosor kände vi igen, röd salvia, dahlior, olika sorts klätterkrasse och tagetis.  Ja hela parken av högsommarblommor. 

Marina berättade att deras planteringar består av tre delar. Ett våren med lökar som tulpaner, narcisser, hyacinter med mera. Sedan försommar med blåregn och fruktträd i blom, iris med mera.

Och sedan högsommarens praktfulla avslutning. Vi ska inte glömma alla praktfulla historiska urnor med vackra växter som finns i parken.

Sist berättade Marina om de vackra och bekväma trädgårdsbänkar som finns i parken och som prinsen ansåg vara viktiga för besökarna och som provades av våra damer – se bildbevis.

Vi tackade Marina med varma applåder och Ulla-Britt tackade vamt och överlämnade en skrift över Ulriksdals historiska trädgårdar och hälsade henne välkommen på en utflykt.

Sedan vidtog intag av våfflor med mera på 

Våffelbruket Ektorpet i solskenet.

Vid pennan och kameran

Besök på Finska Kyrkan 30 maj 2023

Men innan besöket var vi många som besökte Bollhustäppan bakom kyrkan där Liss Erikssons lilla skulptur Järnpojken eller Pojke som tittar på månen finns. Bara 15 cm hög och Sveriges minsta offentliga monument. Det sägs att om man klappar pojken på huvudet får man tur, många lägger också pengar på sockeln.

Men åter till kyrkan där kyrkoherde Marti

Paananen välkomnade oss in för att berätta om kyrkans spännande historia.

Redan på 1500-talet hölls finskspråkiga gudstjänster i bl a det upplösta Svartbrödraklostrets kyrka, i Storkyrkan, Riddarholmskyrkan, Tyska kyrkan och i Katarina kyrka.

Den ursprungliga byggnaden som Finska kyrkan köpte av Slottet1725 uppfördes 1648-53 av Georg Sippel som bollhus för bollsport och teaterföreställningar.

Arkitekt för den nya kyrkan i barock var Göran Adelcrantz.

Kyrkorummet har 400 platser. Dubbelläktaren pryds av Finlands riksvapen och de gamla landskapsvapnen. Altartavlan Kristi uppståndelse av Lorens Gottman 1734. Takkronorna är från en kyrka i Nyen i Ingermanland (nuvarande Ryssland)

Orgeln som har 12 stämmor byggdes av Olof Schwan 1792.

Finska kyrkan formellt Fredriks kyrka är en s k icke territoriell församling inom Svenska kyrkan.  Exempel på andra icke territoriella församlingar är Hovförsamlingen, Tyska kyrkan i Stockholm och Göteborg samt Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona.

Finska kyrkan i dag har gudstjänster på Finska och Svenska samt många konserter. Se deras hemsida.

Vi tackade kyrkoherden varmt för en utmärkt intressant föredragning med en stor applåd.

Vid pennan och kameran
Ulla-Britt 
Utflyktsgruppen 

**************************************************************************************

Hälsning från visning av Ryningska Palatset, Stora Nygatan 2, Gamla stan tisdagen den 2 maj 2023

Vi var 20 medlemmar som deltog i visningen av Ryningska Palatset i Gamla Stan. Vår ciceron var domare Karin Renman. Arbetsdomstolen har sina lokaler i Ryningska Palatset se´n 1954.

Friherren och riksamiralen Erik Ryning lät bygga ett förnämt palats åt sig och sin familj samt hovfolk och tjänare åren 1641-1644 då Sverige var en stormakt. Palatset omfattade bostadsbyggnad och låga flygelbyggnader kring en gård. Arkitekt var troligen Simon De la Valleé. Han var Sveriges första skolade arkitekt. Erik Ryning fick lova att använda material från den medeltida stadsmuren och teglet från den medeltida stadsporten Gråmunketornet. Denna stadsport revs för att den låg i vägen för palatsbygget.

Erik Ryning flyttade in i palatset med sin maka Maria Elisabeth Kurzel som också tillhörde en adlig ätt. Makarna fick inga barn. När Ryning dog 1654 ärvde hans änka hela förmögenheten. Hon behöll palatset till 1671 då hon sålde det till landshövding Henrik Falkenberg. Senare kom huset i släkten Hamiltons ägo under tre generationer. År 1729 dominerade adeln fortfarande i huset. Fältmarskalk Hamilton disponerade två våningar med åtta rum, dessutom bodde  här även baron Leuhusen med gemål och tjänstefolk samt baron Soop. På fjärde våningen bodde borgerskapet- olika yrkesidkare tillsammans med sina familjer.

År 1756 köpte sekreteraren Gottfried Sack huset, som då fick en markant borgerlig karaktär. I huset fanns en omtalad bordell och en populärt vinkällare som Carl Michael Bellman ofta besökte. Hovurmakare Johan Fredman bodde och hade urmakeriverkstad i huset vid denna tid.

Under andra hälften av 1700-talet var Riddarhustorget en av Stockholms främsta platser. Det Ryningska Palatset hade ett ypperligt läge där resande med båt på Mälaren passerade. Handeln på Munkbrotorget var livlig. Allt fler kaffehus, källare och butiker tillkom.

Handlaren Warodell var den sista privata ägaren. Han testamenterade fastigheten 1863 till Borgerskapets bemedlingsorganisation.

Av själva palatset finns kvar den högre bostadsbyggnaden i roströd avfärgad puts och sockel av granit. Gavelfasaden mot Gråmunkegränd markeras upp till tredje våningen av kraftiga hörnkedjor utförda med granitblock. De låga flygelbyggnaderna i gul puts, grupperade kring en gård, har en enklare 1700- talskaraktär. Här finns en kalkstensportal med maskaroner och delfiner i tunn relief. Delar från stadsmuren är synlig i husgrunden mot Gråmunkegränd.

Huvudportalen mot Stora Nygatan är skulpterad i sandsten av Aris Claeszon. De båda sidopilastrarna bär upp två kvinnogestalter som symboliserar hoppet och tron. Över portalbågen syns en yvig broskornamentik med Rynings och hans makas förenade vapen överst.

Bevarad interiör från Rynings tid:

I entréplanet finns ett vitputsat tak med kryssvalv och ett trapphus med stentrappor. Fem mindre rum, ursprunglingen ekonomilokaler, har gjorts om till sessionssal. Rummen i bottenvåningen har  takbjälkar utan dekorationer.

På andra våningen finns numera ännu en sessionssal. Där finns att skåda ett rikt dekorerat bjälktak med blomstermålade takbjälkar och takpaneler från 1641. Här ryms också en kakelugn i takhöjd. Kakelugnar fanns annars kvar i huset ända in på 1940-talet.

På tredje våningen finns ett brädtak med dekorationsmålningar av akantusblad och lagerstav i  grisaille, ett traditionellt måleri i gråtoner mot röd botten som togs fram i samband med renovering. Arkiteken Arthur von Schmalensee ansvarade åren 1951-52 för renoveringen av främst huvudbyggnaden.

1950 blev byggnadsstyrelsen ägare av Ryningska palatset. Hela fastigheten i kvarteret Atomena blev statligt byggnadsminne 1965.

Tack till domare Karin Renman för en informativ och trevlig visning av detta förnäma adelspalats.

Utflyktsgruppen/Kerstin

*****************************************************************************************

Hälsning från visning av Centralposthuset i Stockholm, fredagen den 14 april 2023

Vi var 32 medlemmar som deltog i visningen av Centralposthuset, beläget bara ett stenkast från Stockholms Centralstation. Posthuset har nyligen blivit Statligt byggnadsmärke. Vår ciceron var Niki Tojo Touron från 7 A Front Desk, Konferensavdelningen.

Posthuset uppfördes under åren 1899-1903. Arkitekter var Ferdinand Boberg (exteriör och posthallen) och Frans Gustaf Abraham Dahl (planlösning). Boberg var mycket intresserad av medeltida  borgar och just till detta posthus hämtade han inspiration från Vadstena slott. Byggnaden är också karaktäristisk för Bobergs strävan till en självständig och modern stil. Socklarna i rödaktig granit hämtades från Vätö i Roslagen. Naturstenspartierna i gatufasaderna är gjorda av sandsten och togs från Övedskloster. Höganäs Stenkolsaktiebolag levererade det brunröda teglet, och skiffer lades på taket. Även viktigt att huvudentrén andades respekt och tyngd. Entrén är vackert skulpterad. Andra stående inslag är posthornet och de tre kronorna. Avslutningsvis valde Boberg att rita ett högt mittparti med ett vackert torn, som fick fastigheten att resa sig högst av alla fastigheter i området. Lindroths urfabrik levererade urverket till klocktornet. Det fungerar fortfarande. Centralposthuset invigdes av konung Oscar II den 23 oktober 1903 och byggnaden avbildades även på frimärke samma år.

Fastigheten, som länge var hem åt posten, har sedan 2004 förvaltats av Statens Fastighetsverk och hyrts ut till Regeringskansliet. Ny historia skrevs- då 7 A flyttade in i huset 2019. Byggnaden omfattar 30 000 kvm, av dessa förhyr 7 A 17 000 kvm. Huset har genomgått en totalrenovering. Huset består nu av sju huskroppar organiserade kring fyra gårdar, varav två är överglasade. Bobergshallen (posthallen) står efter ombyggnaden i förbindelse med en ny konferensavdelning i källarplanet. Med sin takhöjd, ljusinsläpp, marmorgolv, välvda pelargångar och detaljrika utsmyckningar lämnas ingen oberörd. Och frimärkskassan, mitt i hallen, har förvandlats till reception. Klockhuset används f.n. också som yogalokal.

Konsten har flyttats ur huset. Kvar i loungen finns bl.a. en stor väggmålning av Carl Vilhelmson som visar en rörelserik scen från Skeppsbron – med hamnarbetare i förgrunden, postförare med häst och vagn, ångbåtar, postiljoner, en tulltjänsteman. Den över 7,5 meter långa målningen blev färdig 1908. I Generalpoststyrelsens sessionssal finns bilder på betydande personer inom postverket.

Visningen tog mindre än en timme. Gruppen var stor och det var många gånger svårt att höra vad vår ciceron sa. Personligen uppskattade jag dock mycket att få besöka detta historiska hus som har genomgått en totalrenovering och där det blivit en bra mix mellan gammalt och nytt.

Utflyktsgruppen
Kerstin

Utflyktsgruppen rapporterar

Hälsning från guidad visning av utställningen ”Massproductions –
Sculptures from the Factory” på Sven-Harrys konstmuseum den 8 mars 2023.

Vi var 14 medlemmar som lyckades ta oss till Sven-Harrys konstmuseum
denna dag då Stockholm drabbades rejält av snöoväder. Ett antal
medlemmar hörde av sig och meddelade förhinder på grund av vädret.

Vår guide Staffan Rhedin prersenterade utställningen och dess grundare:
den brittiske formgivaren Chris Martin och hans svenska kollega Magnus
Elebäck. Deras företag (2009) står för en förnyelse av vår tids möbel-
och produktformgivning. En fråga som kan ställas: var börjar konsten?
Utställningen kan sägas undersöka gränslandet mellan industri och konst.

Ett antal installationer fyller museet, med såväl glimtar från
tillverkningen som färdiga produkter. – Massproductions formger och
producerar allt själva; deras möbler kombinerar avancerad teknik och
hantverk.

Stolen ”Tio” tillverkas av tio millimeter bred ståltråd. En jättelik
rulle på ett podium väger ett halvt ton och räcker till 70 stolar.
Delar, utskurna och tillböjda av en datorstyrd robot, ligger bredvid.
Glasburar med lila lågor visar hur svetsningsarbetet sker – för hand!

Stolen ”Rose Chair” är gjord av fyra blomblad, skiktlimmade,
formpressade och hopsatta utan en enda skruv. En svärm trädelar svävar i
taket. Medan de olika tillverkningsmomenten från 3 D- prototyp till
färdig stol visas i rummet.

Också den lilla kroken ”Hercule” får sin historia berättad i en av
museets trappor.

Bordet ”Sander” har en fot av munblåst kristall och en cirkelformad
skiva i planglas. Limmet som håller delarna samman härdas med UV-ljus.
Att tillverka i glas är ett riskbeteende som kräver stor kunskap. Därför
görs bordet i Tjeckien, en av världens viktigaste glasregioner.

Belöningen, 4 PM Self Build: I samband med utställningen kan man under
handledd workshop bygga sin egen 4 PM Self Build. Man får naturligtvis
ta med den egenbyggda schläsongen hem efter workshopen – men man får
själv ordna med transporten.

Vår guide erbjuder oss- utöver Designutställningen- en visning av
Hemmet, en kopia av Ekholmsnäs gård på Lidingö /Sven-Harry Karlssons
tidigare bostad/ som är beläget på taket av museet. Här finns äldre verk
av Ernst Josephsson, August Strindberg, Helene Schjerfbeck och – med
särskilt fokus på – Carl Fredrik Hill. Inredningen är varmt ombonad och
stilmedveten. På golvet ligger Märta Måås-Fjetterström mattor och
bekväma sittmöbler av Åke Axelsson.

Visningen tar c:a 1 timme. Varmt tack till vår guide Staffan Rhedin för
en inspirerande och generös visning. Och tack till oss alla som lyckades
ta oss till Sven-Harrys museum och till er andra som velat komma men
inte kunnat komma iväg denna snörika dag.

Utflyktsgruppen

Kerstin (Möller)

Studiebesök i den Kungliga Väntsalen i Stockholms Centralstation

Torsdagen den 19 januari samlades de första 22 som ”kommit först till kvarn”

(En liten överbokning – tänkte att kanske någon fått förhinder I sista stund – men alla kom pigga och krya) Nu har vi en kölista på 32 medlemmar och vi har blivit lovade en visning till I höst eftersom renovering kommer att ske under våren. 

Vid den välbekanta ringen på Stockholms Centralstation som var vår mötesplats och där mötte vi vår ciceron Kristina från Jernhusen som till vardags arbetar som kundansvarig på Jernhusen som ansvarar för verksamheten på Centralstationen och där ingår den Kungliga väntsalen. 

Efter en rask promenad genom larmade hemliga dörrar fick vi sätta på oss plasttofflor och blev välkomnade in i de vackra rummen.

Kungliga väntsalen uppfördes 1904 och har en imponerande takhöjd som matchas av gedigna golv i öländsk kalksten och ek.Miljön utstrålar elegans, harmoni och värdighet. Väggarna  pryds av målningar på de Kungliga slotten Ulriksdal, Drottningholm, Gripsholm och Gustav III paviljong i Hagaparken av konstnären Filip Månsson. I taken hänger kristallkronor från NK och möblerna är av Carl Malmstens design samt en stor vacker matta från Kasthall.

Kungen och Drottningen har var sin väntsal. Knappt ett ljud från den stora väntsalen tränger in.

En specialutgång leder direkt till tåget. 

Den särskilda kungavagnen från 1931 användes senast 2011 när kronprinsessparet gjorde sitt första officiella besök i Ockelbo.

Kristina berättar om när Stockholms Centralstation uppfördes 1871 under visst ståhej då den ansågs vara ett överdimensionerat skrytbygge, 

 bara Kungliga slottet var större. Men någon kunglig väntsal fanns det inte, den tillkom först senare med en annan placering. Det var först 1904 som väntsalen fick sin nuvarande plats.

Idag händer det att man har noga utvalda, festliga arrangemang här men reglerna är hårda. Här får det inte serveras rött vin eller kaffe på grund av risken för fläckar berättar Kristina. 

Vi tackade Kristina med en varm applåd och gav henne en vårbukett tulpaner.

Ett litet PS vi var några som efter besöket gick på en egen liten tur och tittade på Filip Månssons målningar i den stora väntsalen.

Eminent guide var Bengt Hörnsten med hjälp av mobilen.

Vid pennan och kameran 

Ulla-Britt de Marchi 

Utflyktsgruppen 

***************************************************************************************

Guidad visning av utställningen GLASSTRESS på Millesgården den 23 november 2022

Vi var 22 medlemmar som deltog i visningen ”Glasstress. Venetianskt glas idag” med Cecilia
Gottfridsson som guide. Gemensamt för dessa sammanlagt över hundra glasföremål (formgivna av
ett trettiotal konstnärer) är att de tillverkats av skickliga hantverkare i Berengo Studio – en av
många glashyttor på ön Murano utanför Venedig.

De flesta konstnärerna som bjudits in, har inte tidigare arbetet med glas som utgångsmaterial. Mötena blir spännande och eggande! Konstnärerna har utmanat glaset och därigenom skapat samtida konst, långt ifrån alla tankar om glasets nyttoaspekter.
Konstnärerna arbetar alla med samma material och tar upp en mängd olika politiska frågor som
miljö och klimat, rasism och jämställdhet.

Karen La Monte är en av konstnärerna som studerat det gjutna glaset och visar kvinnokroppen i en svart drapering, gjord i tre delar. Magnifik.

Marie-Louise Ekmans ”Blandade verk 2002-2022” visar ett antal glasdetaljer utplacerade på podier:
blomstjälkar, hundhuvuden, svanstippar, ormlika pennstumpar. En del av dem är delvis bandagerade
med gasväv, som om de var rester av något större. Ett sorgesamt och gripande omhändertagande
som säkert hör samman med saknaden efter Gösta Ekman.

Ernst Billgren är representerad med ”Duck Cathedral” som är tillverkad i svart blankt glas, en
minikyrka där färgglada djur letar sig ut genom fönstergluggarna. Ett annat intressant glasobjekt är Erwin Wurms ”Mutter”. Mammaporträttet utgörs av en klassisk ”hot water bottle” försedd med stadiga kängor. Det är både humoristiskt och kärleksfullt. Kanske kan man associera till Angela Merkel, Tysklands tidigare förbundskansler.

Spännande är också Charles Averys ”Untitled (Ninth stand #1)”, en installation som består av en
bänk med plastlådor. I dessa slingrar sig ålar och nejonögon på en bädd av is; blanka, glittriga,
svartgrönskimrande och roströda smala glaskroppar på krossat glas. Kanske är de utsatta för en
vetenskaplig dissektion av något slag? Människans översitteri gentemot natur och djurliv. Såväl bin
som ålar är hotade.

Vi möter Ai Weiweis skrämmande vackra ”Black Chandelier” (2018) , en kristallkrona i svart glas
där prismor och andra dekorativa detaljer bytts ut mot kranier, benknotor och inälvor.

Carlos Garaicoa :”Fragile Garden”. Maria Magdalena Campos-Pons. Båda från Kuba. Hon berättar
om Kubas historia gm sin egen historia. Medaljonger i glas, fjärilar- hängande i luften.

Resultatet av konstnärernas experiment och nära samarbete med skickliga glasblåsare blir oväntade
och utmanande konstverk som fascinerar och väcker tankar. Glasstress italienska kurator uttryckte
det: Glassblowing is hot! Glasstress is cool!

Visningen tog ca 1 timme. Vi tackade vår guide för en härlig och oerhört inspirerande visning.

Utflyktsgruppen
Kerstin

Hälsningar från den jurybedömda  AkvarellSalongen i Väsby konsthall den 1 november 2022 

Ett 20-tal medlemmar kom till den visning som Anders Skarin, ordförande i Väsby Konsthalls Vänner, erbjudit oss. Årets akvarellsalong är den 23:e i ordningen men den första på konsthallens nya adress Hammarbyvägen 16 (Sigma Centrum). Det är 7:e året som akvarellsalongen äger rum på hösten, alltså är den numera en Höstsalong! Vi får se och uppleva en välhängd, kvalitativ, spännande utställning som lyser upp höstmörkret. TACK! 
Vid pennan
Kerstin Möller, Utflyktsgruppen

Studiebesök i Solna Kyrka och vandring till Lindhagens kulle 
Torsdagen den 13 oktober 2022

I strålande vackert höstväder samlades vi 24 medlemmar och välkomnades av vår ciceron fastighetschefen i Solna församling Göran Ridnert. 
Solna kyrka (se bild) uppfördes i slutet på 1100-talet och är en av landets åtta bevarade rundkyrkor. På den tiden  omsluten av vatten. Under de kommande tre århundradena fram till 1400-talets slut byggdes den om och fick nu i stort sett den utformning kyrkan har idag. Under medeltiden var Solna församling den största i Stockholmsområdet.1529-30 beslöt Gustav Vasa att Solna församling skulle ingå i Stockholms församling som ett annex. 

Under medeltiden var kyrkan täckt av kalkmålningar, varav många av den kände målaren och konsthantverkaren Albertus Pictor. De flesta målningarna är tyvärr utplånade och de resterande svåra att se. Bäst bevarade är de i vapenhuset (se bild) De beskriver en ung mans dödskamp, en strid mellan Gud och djävulen om hans själ, ett motiv som gick under benämningen – Ars Moriendi (konsten att dö) 

Inventarier från medeltid som påminner om den katolska tiden är två träskulpturer dels Solna kyrkas skyddshelgon S:t Martin till häst (se bild) den andra är jungfru Maria med Jesusbarnet. Rikskanslern och riksdrotsen Magnus Gabriel de la Gardie (1622-1686) kostade på kyrkan en renovering 1673-74 den fick då en tydlig barock prägel som präglar i hög grad stormaktstiden. Det som vittnar om detta är de huvudbaner och epitafier som finns i kyrkan som tillhört Abraham Momma adlad Reenstierna och dennes son Johan. Johan Bartold Hammerrich adlad Gyllencrona med flera. 

På 1700-talet tillkom de fyra ljuskronor av Johan Fahlgren som hänger över mittgånge och dopfunten i trä av Johan Liung. 1723 slog blixten ner i kyrkan och tornet brann ner, inget skadades i kyrkan och tornet byggdes upp på nytt.  På 1800-talet tillkom huvudbaneret som tillhört holländaren Johan Peter van Suchtelen, militär och adlad i Ryssland. 1810 kom han till Sverige som diplomat i rysk tjänst och stannade i Sverige resten av sitt liv. På 1900-talet gjordes två större renoveringar av kyrkan och då tillkom två glasmålningar av två kända kyrkoherdar i Solna Olaus Petri(1493-1552) och Johan Olof Wallin (1779-1839) se bild. 

Solna kyrka har fyra kyrkklockor, den äldsta lillklockan är rysk gjuten 1567 ett krigsbyte (Troligen krigsbyte av Jacob de la Gardie – Som ”tog hem”ett antal kyrkklockor från Ryssland. Ryssar anklagade honom för stöld som han förnekade men likväl dök det upp många i närheten av hans gårdar. T ex Jacobsdal nu Ulriksdals slott. Det här är mina egna efterforskningar). 

Vi tackade Göran med en vacker bukett i höstfärger och gjorde oss beredda för vandringen till Lindhagens kulle.  Lindhagens kulle – Sveriges i särklass mest prestigefyllda gravplats fylld av de mest storslagna gravmonument, gravkammare och mausesoleer en ”mötesplats” för kungligheter, aristokrati, högborgeligheter och storheter inom affärsvärld, politik och ämbetsmannavärld.(se bild)

Närmast Solna kyrkväg finns gravstenen över Gunnar Sträng, Finansminister i rekordmånga 21 år. Vidare finner biografkungen Anders Sandrews grav och skådespelaren Gösta Bernhard och sångerskan Ulla Billqvist. En bit upp i backen ser man gravstenen över Carl Fredrik Liljewalchs, mest känd för sin konsthall. Lindhagens kulle har fått sitt namn efter Albert Lindhagen, justitieråd  och ordförande för det råd som 1866 la fram ett förslag för reglering av Stockholms malmar och parker. I graven vilar även hans dotter Anna en drivande kraft för svensk koloniträdgårdsrörelse. 

Ja det är många kända namn som möter oss så jag rekommenderar verkligen egen promenad. 
Men ett par nedslag till en gånggrift (se bild) är Fornforskarens Oscar Montelius grav. Makarna Anna och Ferdinand Bobergs grav mitt emot Norra kapellet har en liten anspråkslös gjutjärnsplatta (se bild)

Vi tackade Göran en gång till med en varm applåd för en fantastisk visning av kyrkan och kullen fullsprängda av historik. Kan nämnas att avgiften vi betalat har gått till Solna församlings kollekt. 

Vid pennan och kameran

Ulla-Britt de Marchi 

Hälsning från guidad visning av konst- och arkitektur kring Stockholms universitet, den 14
september 2022.

Vi var 17 medlemmar som deltog i höstens första utflykt ute på campusområdet kring Frescati.
Området är vidsträckt och vi hade informerat om att det är en del lite längre sträckor att gå och även
en del trappor. Campusområdet är fyllt av konstverk som samspelar med arkitekturen i området. Här
möter vi bl.a. konstverk av Olle Baertling, Sivert Lindblom och arkitektur av Ralph Erskine och
David Helldén.

Sivert och Marianne Lindbloms projekt blev ”Terrakotta” (1986-91). Den skulpturala gestaltningen
består av tegel, gjutjärn, brons och granit. Bl.a. pelarrundel framför entrén till T-banestationen,
pelarrad mellan Allhuset och Ahreniuslaboratoriet, tre skulpturer med allegoriska motiv: 1. Eva, 2.
Adam, 3. Hercules (Lindbloms egen profil som han älskade att avbilda).

Utflyttningen av Stockholms högskola till Frescati hade tagit sin tid. Först 1970 var det dags för den
första inflyttningen i det Södra Huset. Arkitekten bakom detta hus var David Helldén. Glasfasaden
har en ljust blå-grön färgton som fått sin färg genom att man lackerat de härdade glasskivorna vita
på baksidan. Det är glasmassans egen ton som ger fasaden dess färg. Komplexet består av sex
höghus, benämnda med bokstäverna A-F. Mellan husen finns en låg, långsträckt
sammanbindningslänga som är kopplad till höghusen, vilka är tvärställda med gröna gårdar.
Olle Baertling var inblandad och i de allmänna utrymmena finns flera av hans verk, vissa gjorda
specifikt för byggnaden. Utanför Södra huset står skulpturen YZ, utförd av Olle Baertling (1970).
Carl Nyrén blev den arkitekt som fick planlägga de norra delarna som skulle bli ett
institutionsområde för naturvetenskap, bl.a. Ahreniuslaboratoriet.
Aula Magna, ett av Ralph Erskines främsta byggnader, stod färdigt 1997- med plats för 1200
personer. Välbehövligt som samlingsplats för både studenter och andra personer. Tegel och trä var
Erskines favoritmaterial. Aulan har hela sju våningsplan och ligger insprängd mellan Allhuset och
Juristernas hus (också ritat av Erskine) på centrala campus. Ett signum för Aula Magna är de fem,
väldiga solreflektorerna som återfinns på taket och syns på långt håll. – Inne i huset ser vi bl.a.
målningen ”Kö”i akryl, av Lennart Mörk. Vi ser också ”Blind date” av Kirsten Ortwed, som också
gjort Wallenbergsmonumentet vid Nybroplan. Ett annat verk är ”Afton i Arcachon” av Hilding
Linnqvist. Ett oerhört spännande hus.

Utanför Universitetsbiblioteket, i Södra Husets entrehall, finns bl.a tre träskulpturer av Torsten
Renqvist. Dessa är: ”Ett vridet spån”, ”Formlära” samt bronsskulpturen ”Lilla Kängurun”.
Träskulpturen ”Striden mellan änglar och fåglar” finns numera på plan 4.
Universitetsbiblioteket är ritat av Ralph Erskine.
Avslutningsvis vandrar vi vidare i campusområdet och ser bl.a. skulpturen ”Vildarna” av Linda
Shamma. Skulpturen är gjuten i aluminium (2019).
I anslutning till Biologiska Institutionen finns skulpturen ”Primavera: två fasadskulpturer av Bitte
Jonasson Åkerlund.

Vid Geovetenskapens hus ser vi skulpturen ”Du går inte ensam”. Gångaren, av Annika Svenbro.
Runt om på campusområdet ser vi äldre hus som fortfarande fyller olika funktioner bl.a. Villa
Bellona, enda kvarvarande av sju Professorsvillor, Bloms hus, Greens hus m.fl.
Vandringen tar 1 ½ timme. Mätta på information och med en hel del motion i bagaget tackar vi vår
guide Marie Andersson för denna gång.
Utflyktsgruppen
Kerstin

Creative Edition / Malmsten den 19 maj 2022

I vår serie med designtema besökte vi Stockholm Creative Edition/Malmstens på Sveavägen i Stockholm där utställningen New Contemporary visades med alumner från Malmstens , Beckmans, Konstfack samt elevers examensarbeten från Carl Malmstensskolan på Lidingö.

Vi var 23 medlemmar som mötte upp i det vackra vårvädret och vår ciceron var Chandra Ahlsell, inriktningsansvarig lärare på Möbeldesignprogrammet på Carl Malmstensskolan.

I den fantastiska utställningen ingick  examensarbeten från Carl Malmstensskolans tre utbildningsprogram 

Möbeldesign, Möbelsnickeri och Möbeltapetsering samt arbeten från tidigare studenter vid institutionerna.

Chandra visade oss runt och berättade om olika tekniker och material och alla var djupt imponerade av den skicklighet och kreativitet som utställningen visade upp.

Bilderna får tala för sig själva.

Vi tackade Chandra varmt med en applåd och Ulla-Britt överlämnade en blomma samt en bok om det Vardagsrum på Ulriksdals slott som Carl Malmsten skapade för dåvarande kronprinsparet Gustav (VI) Adolf och Louise för 100 år sedan. 

Vid pennan och kameran
Ulla-Britt 

Studiebesök på Nationalmuseum den 15 juni 2022

Vi samlades 25 damer från EKV (vi hade fått lov att utöka från 20 till 25 personer) i Skulpturhallen på Nationalmuseum.

Vår ciceron och tillika curator för utställningen vi skulle besöka ”Härligt att vara skulptör” Linda Hinners hälsade oss varmt välkomna. Vi fick sätta på oss ”hörapparater” vilket var helt fantastiskt och alla blev helt tysta. Vi är ju många som hör lite dåligt så det här var högsta vinsten.

Utställningen visar svenska kvinnliga skulptörer tiden 1880 till ca 1920 och visar många bortglömda kvinnliga skulptörer. Vi fick bekanta oss med dem alla, deras konstnärskap och det okvnnliga yrket i att vara skulptör på den tiden.

”Härligt att vara skulptör Hurra ”uttryckte sig Ida Matton I sin dagbok 10 augusti 1923 trots de vedermödor hon upplevde I sitt yrkesval.

I samband med ett nordiskt samarbetsprojekt mellan olika museer och forskare lyfter Nationalmuseum nu fram några av dessa skulptörer i ljuset igen. Utställningen bjuder både på igenkänning och återupptäckter av ett hundratal skulpturer från såväl som offentlig miljö som privata sfärer som Ida Matton, Ruth Milles, Alice  Nordin, Agnes de Frumerie och Sigrid Fridman.

August Strindberg sa en gång: jag har sett många porträtt av mig själv och undrat – är det verkligen jag? Jag har sett en byst av mig själv och om vilket jag sagt – så skulle jag vilja se ut! Bystens skulptör var Agnes de Frumerie.

Bilderna får tala för sig själva och kunde du inte komma med på vårt studiebesök så är utställningen öppen till i september.

Vid pennan och kameran
Ulla-Britt 
Utflyktsgruppen 

Med hälsning från en guidad visning av Möbeldesignmuseet den 6 april 2022

Vi var 20 medlemmar som besökte Möbeldesignmuseet som har sina lokaler i Magasin 6 i
Frihamnen. Inledningsvis bjöds vi på kaffe/te med choklad. Lars Bülow var vår guide under dryga
2 timmar.

Möbeldesignmuseet grundades i februari 2018 av arkitekterna och formgivarna Kersti Sandin Bülow och Lars Bülow. Museet är baserat på paret Bülows privata samling av drygt 800 nordiska och internationella designmöbler från 1900-2020.
Lars Bülow och hans hustru Kersti Sandin Bülow har båda varit i branschen i 40 år bl.a. med egna designmöbelföretaget Materia. Lars Bülow bestämde sig 2015 att sluta som VD för Lammhults.
Han började bevaka auktioner med avsikt att samla på sig möbler till ett blivande museum.
Kersti, tidigare adjungerad professor i design vid HDK och Malmstens, hade länge velat arbeta på en doktorsavhandling och varvar nu arbetet på museet med arbetet med sin doktorsavhandling.

Grundarna av museet vill ge en designintresserad allmänhet en inblick i designhistoria men främst

vill de inspirera till möbelstudier.

Vi får en både informativ och spännande visning. Samlingen är helt privat finansierad. Möblerna är mestadels inropade på auktioner och representerar design från 1900-talets början till idag. Det är en unik skandinavisk möbelsamling med dryga 300 designers representerade. Manliga designers är överrepresenterade under hela 1900-talet. Det aktuella läget idag på design-utbildningarna är ca 75 manliga /47 kvinnliga studenter. Många kvinnliga designers går till inredningskontor mm.
Möblerna visas i kronologisk ordning, i hyllor i lokalen. Kollektionen speglar utvecklingen inom form, funktion, estetik, teknik, material och samhälle och består huvudsakligen av originaldesign
som är karakteristisk för sin samtid.

P.S. Sedan starten 2018 har Möbeldesignmuseum varje kväll kl 20.00 lagt ut en möbel från sina samlingar på Instagram @mobeldesignmuseum. I utställningen LIKES MATTER, som pågår från den 2 april till den 29 maj 2022, visas de möbler som är på topp 100 listan baserat på följarnas ”likes”!
Vid pennan         Foto
Kerstin Möller     Sonja Dahl

Vi var ett tjugotal medlemmar som samlades för att få träffa och bli guidade av konstnären själv Linnea Jörpeland.

Sedan 12 år bor och arbetar Linnea i sitt barndomshem i Sollentuna. Hon arbetar med skulptur i material som papperslera, gips, trä och brons. På senare tid har hon även tecknat en del.

”I mina arbeten vill jag beskriva det enkla och välkända i vardagen. Det som har berättats och setts vill jag gärna berätta på nytt, ur ett annat perspektiv och med ett annat tonfall. Egenskaper och likheter hos djur, människor och ting inspirerar mig”.

En mycket inspirerande och personlig visning samt de titlar hennes konst har t ex

Gren med Hund, Fågel i dimma, Smygrökaren, Husefrid med mera.

Vid pennan

Ulla-Britt 

Vi blev guidade av Marie Andersson, välkänd från tidigare konstvandringar, under ca 60 minuter. Åke Axelsson är sedan decennier en av landets mest kända och erkända inredningsarkitekter och möbelskapare. Han är utbildad möbelsnickare och har sedan sent 1950-tal arbetat med offentliga miljöer i ett otal sammanhang. Massproduktion är inte främmande för Åke Axelsson men prototyperna  tillverkar han själv i sin verkstad i Engarn. Åke har byggt och ritat omkring 200 modeller, ett 30-tal av dem finns i produktion på Gärdsnäs i Skåne, den möbelfabrik som han arbetat med i över 50 år. Bland klassikerna finns möbler som stolen Ararat och den materialsnåla serien Nomad.

Det viktiga är att begripa hans metod, att hela tiden återbruka användbara ideer, miljöer och sampla dem, omforma, skapa nytt av det gamla.

År 2000 behövde Vreta klosterkyrka i Linköpingss stift nya sittmöbler. Åke skapade en kyrkstol med raka, enkla ben som-kopplade i rad- påminner om kyrkbänkar. En variant av stolen har uppfällbara sitsar som ger plats när körmedlemmarna ska sjunga stående. Under sitsen finns plats för notblad.

Fredrikskyrkan i Karlskrona ritades av Nicodemus Tessin d.y., stod färdig 1744. Den ingår i Unescos världsarv. I samband med att kyrkan skulle förnyas, fick Åke Axelsson uppdraget att utveckla en stol för Fredrikskyrkan. Åke valde en ovanlig lösning till rygg och sits: pergament. Det är det innersta lagret av kohud, som skiktas och torkas till ett slitstarkt nästan plåtliknande material.  Stolen var komplex att producera men stolarna stod på plats vid återinvigningen 2018.

I utställningen deltar också formgivare från en yngre generation: David Ericson, Emma Olbers, Folkform, Färg & Blanche och Halleroed. Det blir en formmässig dialog om samtid och framtid, möbelhantverk, småskalig tillverkning, inredningar och resurser.

Avslutningsvis kan nämnas att Åke Axelsson skapat inredningen på Sven-Harrys konstmuseum.
Vid pennan
Kerstin Möller

___________________________

Vandring på Drottningholmsmalmen
6 Oktober 2021

Regnet hade öst ner hela natten så det var med oro vi alla såg fram emot besöket på Drottningholmsmalmen. Men vädergudarna var med oss och mulet till en början men så småningom tittade solen också fram.

Vi blev 29 – (ett återbud pga stukad fot) som samlades vid Hertigarnas stall och välkomnades av vår ciceron Stina Odlinder-Haubo, som arbetat i många år inom Hovstaterna på Kungliga Husgerådskammaren som expert på inredningar och bor på Malmen i Kanslihuset på Långa raden.

Efter en introduktion om Malmens historia där Stina berättade att området började bebyggas redan på 1500-talet av munkar och på 1600-talet byggarbetare som arbetade med slottsbygget. Drottningholm har fått sitt namn av drottning Kristina Jagellonica, Johan III:s hustru, till vilken han lät uppföra ett slott som senare brann ned. Tidigare hette stället Torvesund. Drottning Hedvig Eleonora lät i slutet av 1600-talet uppföra det nuvarande slottet efter ritningar av arkitekt Tessin d.ä. Gustav III gav stadsprivilegier då han ville uppmuntra näringsidkare att slå sig ned på platsen. Här fanns hantverkare och andra som betjänade slottetoch ända in på 1900-talet fanns här cafe, lanthandel och värdshus. Kanslihuset som uppfördes 1787 för ståthållaren tillika hovstallmästaren Adolf Fredrik Munch och hans tjänstemän på Drottningholm.Bredvid Kanslihuset ligger Apotekshuset som uppfördes samma tid vars inredning man kan se i dag på Apoteket på Skansen. I huset bodde också hovmedicus, fältskär och barnmorska. Vi gick vidare till Stenvärdshuset som räknas till en av Malmens äldsta byggnader, källarvåningen kan härröra från 1500-talet. Vi fortsatte in på Gustav III:s väg och här ligger villor ritade av berömda 1900-tals arkitekter.

Peter Celsing (Villa Klockberga och Villa Friis) och Ralph Erskine (Villa Erskine) Promenaden fortsatte och vi stannade vid Silviahemmet och även vid de hus som Silviahemmet låtit bygga men står tyvärr i dag tommapga problem med bygglovet. Vi får hoppas att det löser sig och husen kommer att ritas om. Vi fortsatte en bit till och stannade vid Villa Berghem, tillhör den äldsta bebyggelse på Malmen, och som varit inspelningsplats för scener ur Emil i Lönneberga. Tommy och Annika lät regissören bo i ett hus på Kanton i slottsparken. Nästa sevärda hus var Villa Albion ritat av arkitekterna Bengt Lindros och Hans Borgström i mitten av 1950-talet. Där har bottbl a textilkonstnären Göta Trädgårdh. I området fanns på 1700-talet ett försökt att odla silke, man planterade mullbärsträd och anställde en

S k Silkesmaskfransos men projektet fick tyvärr läggas ner, klimatet var inte det allra bästa.

Därefter avslutades vandringen vid Villa Birka, en 1700-talsvilla som bevarat sitt ursprungliga skick. Vi beundrade det vackra lusthuset och trädgården och blev välkomnade in i huset av ägarinnan Fru Ursula

Som berättade om huset och välkomnadeoss att vandra runt och bjöd på förfriskningar i köket.

Vi tackade vår ciceron Stina och Ursula för en fantastisk eftermiddag.

Vid pennan
Ulla-Britt de Marchi

*********************************************************

Besök på Bergianska Trädgården

 

 

Onsdagen den 18 augusti var det dags för vårt allra första studiebesök sedan början av förra året. Som vi har längtat!

 

Vädret har ju varit fantastiskt i sommar men men den 18 augusti ville vädergudarna annorlunda Regn regn och rusk! Men vi EKVare är av segt virke och hela 28 kom införda regnkläder och paraplyer.

Vi mottogs varmt av våra två guider som delade upp oss i två grupper.Son en extra bonus skulle vi också få besöka Viktoriahuset. Bergianska trädgården är en botanisk trädgård i Frescati på norra Djurgården.

Den ägs av Kungl. Vetenskapsakademien och Stockholms Universitet.Bergianska trädgården har sitt ursprung i en trädgård Bergielund som bröderna Bengt och Peter Jonas Berglund anlade mellan nuvarande Karlbergsvägen och Vasaparken på 1780talet. Efter brödernas död donerades egendomen till Vetenskapsakademien och Bergianska stiftelsen bildades. 1885 flyttade anläggningen till sin nuvarande plats.

Trädgården består av olika kvarter med bl a köksväxter en örtagård m m och mängder med träd och buskar från norra halvklotet.

Man sprängde för att få en del plana ytor och använde sten till nya spännande formationer. Den japanska trädgården anlades 1991 sedan dess har det tillkommit bl a fjäll och Ölands Allvar och en underbar Rhododendrondal samt den vackra italienska terrassen där en urgammal tall huserar och som Gustav III tyckte om att sitta vid.De byggnader förutom de gamla bostadshusen är Orangeriet idag café,Viktoriahuset för näckrosor t ex jättenäckrosen Victoria regia.Edvard Anderssons växthus från 1995 med medelhavsklimat.

Vi tackade varmt våra guider för en intressant vandring och vi var många som gick till Orangeriet för en smörgås och värmande kaffe.

Rekommenderar alla till flera besök i den vackra trädgården från tidig vår till sen höst det finns alltid något nytt att se.

 

Ulla-Britt de Marchi

Vid pennan

 

*********************************************************************

Vi var 24 personer som denna vackra februaridag besökte Ljunglöfska slottet, som ligger på en höjd med fri utsikt över Mälaren. Några av oss passade på att promenera lite längs stranden och  i parken med fontäner och sällsynta träd  innan det var dags för samling inne i villan. Vi serverades kaffe/te + smörgås och kakor. Vår ciceron Rolf Enman anslöt sig till oss lite senare och berättade om tobaksfabrikören Knut Ljunglöf (1833-1920) som var ägare till en av de största tobaksfabrikerna som tillverkade snus i slutet av 1800-talet. Han bodde på Sveavägen inne i Stockholm, i samma fastighet som fabriken låg. I likhet med andra förmögna personer sökte han sig ut på landet under  sommarmånaderna. Han hade köpt stora områden i de västra förorterna.
Den Ljunglöfska villan uppfördes 1890-1893 efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. Villan är byggd i 4 våningar. Byggstilen är en blandning av s.k. ”kontinental spansk-portugisisk” stil med element av nybarockstil. Villans interiör erbjuder en exklusiv miljö för societetens umgänge runt förra sekelskiftet. Kung Oscar II ingick i Ljunglöfs umgänge.- Entrén leder till den första våningen som användes för representation med sällskapsrum, några salonger och den pampiga matsalen. I rummen finns infällda målningar av Vicke Andrén, som var dekorationsmålare. Vi ser välbevarade golvbeläggningar, eldstäder, takstuckatur. Väggarna i matsalen är klädda med gyllenlädertapeter. I ett av rummen finner vi en magnifik malmkrona, tillverkad av Gusums bruk. I övriga rummen finns vackra kristallkronor.

Till den andra våningen leder en vacker trappa med s.k. ”kyrkfönster”. Här låg familjens sovrum och sällskapsrum. Rolf Enman berättar om att prismor i kristallkronor ”klingar” till skillnad från gjutna kronor, som är producerade senare, där prismorna ”rasslar”. Högst uppe i huset var gästrum. Här finns maskineriet till klockan  på husets fasad– maskineriet har renoverats-  men själva klockan behöver också justeras.

Längst ner i källaren låg rum för tjänstefolk och kök. Maten som lagades där hissades upp till serveringsrummet på första våningen. Numera är det pub i källaren.

Slottet är idag ett fest-och konferenscenter. Verksamheten befinner sig just nu i en ekonomiskt mycket svår situation pga stora planerade hyreshöjningar som kan omöjliggöra fortsatt drift fr.o.m. hösten. Slottet med tillhörande mark och byggnader ägs av ett privat fastighetsbolag. Rolf Enman och hans bolag hyr lokalerna.

Åren 2013-2014 genomgick slottet en grundlig fasadrenovering.

P.S. Efter Knut Ljunglöfs död 1920 köpte svenska Frimurareorden 1926 marken och lät uppföra ett barnhem för 400 barn. Verksamheten upphörde 1940 och då såldes området till Stockholms landsting som använde byggnaderna till sjukhus.
Vid pennan
Kerstin Möller

SOLLENTUNA KOMMUNENS KONST – VISNING 23 JANUARI 2020

  

 

 

 

************************************************************************

 

 

SEBs NYA KONSTSAMLING MED SAMTIDSKONST 22 JANUARI och 4 FEBRUARI 2020

Rapport från årets första konstvisning: SEB:s nya konstsatsning med samtidskonst den 22 januari 2020 kl 16.30-18.30: Arenastaden, Solna.
Besöket på SEB. Den guidade visningen av SEB:s nya konstsamling besöktes av 31 intresserade medlemmar. Vi alla försågs, efter att ha legitimerat oss, med namnbrickor.
Martin Joanson som var vår ciceron, lotsade oss runt i den spännande byggnaden, där 5000 personer arbetar och visade delar av den konstskatt de nu besitter. Vid flytten till Solna såldes konst för ca 50 miljoner kronor och nutida konst av företrädesvis kvinnliga konstnärer inköptes. Totalt 65 nordiska konstnärer finns representerade.
Viveka Hirdman-Ryrberg har hållit i samlingens utformning. Hon uttrycker att det inte är en konstsamling som stryker medhårs. En del av verken speglar en samtid som kan vara utmanande, några är tydligt inspirerade av historiska händelser medan andra kan väcka tankar och känslor om framtiden.
Vi startar visningen i bankens egen aula. Joackum Nordström- i samarbete med Handarbetets vänner– har gjort det fantastiska draperiet framför scenen. Verket heter Pengar från banken och är 18 meter långt och 5 meter högt.
Hans hustru Karin Mamma Andersson finns också representerad med verket Svanesång.
Skulpturen Stamira (2017) av Cajsa von Zeipel finns placerat på stengolvet till en ljusgård. Det är en vit kvinnobyst, två människor hög, kluven så att bankpersonalen kan vandra igenom!
Vid entrén till ett av personalens caféer finns en skulptur av Klara Kristalova: en sittande kvinna med ankansikte, en stående sjöman, en hund och flera med ord svårbegripliga figurer- samtliga för tankarna till att vi alla är olika.
SEB har fått till stånd ett avtal med Stiftelsen för Hilma af Klint för en ambulerande Klint-korridor i Arenastaden, något som är helt unikt.
Konstnären Ulf Rollof är representerad med en tavla som väckt starka känslor. Han har skjutit på ett skottsäkert glas och kulorna lämnar ett oregelbundet mönster i glaset. Han undersöker hur människor försöker skydda sig mot katastrofer.
Ytterligare ett verk har väckt oanade känslor: konstverket Banca Rotta av konstnärsduon Goldin + Senneby. Tanken är att verket, ett bord som användes av penningväxlare på 1700-talet, ska sågas itu. Osäkert hur det blir…
En annan sevärdhet är 10 färgstarka illustrationer av 10 kvinnliga konstnärer. Konstnär är Liselott Watkins.
Avslutningsvis kan jag bara uttrycka hela besöksgruppens tack för en superintressant visning med en kompetent och engagerad ciceron, Martin Joanson.
Vid pennan
Kerstin Möller
____________________________________

 

 

 

 

 

 

 

********************************************************************

 

 

STUDIEBESÖK PÅ ULRIKSDALS SLOTTSTEATER CONFIDENCEN 13 NOVEMBER 2019

 

 

 

 

               

 

 

  

 

Onsdagen den 13 november i lite gråmulet väder samlades 30 förväntansfulla medlemmar utanför slottsteatern Confidencens entré.  Vi välkomnades in av VD Fredrik Forslund som var vår ciceron för dagen.

Slottsteatern i Ulriksdals vackra slottspark är Sveriges äldsta rokokoteater men byggnaden uppfördes redan på 1670-talet som ridhus i anslutning till Ulriksdals slott. Kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrica var mycket kulturellt intresserade, Lovisa Ulrica instiftade bl a Vitterhetsakademien. Vid Ulriksdal skulle nu det det gama beridarehuset nu göras om till en fullt utrustad slottsteater redo att ta emot den franska teatertruppens ankomst i juni 1753. Uppdraget gick till Carl Hårleman och sedan till Carl Fredrik Adelcrantz, som kom att utföra ritningar både till Drottningholms slottsteater och till Gustav III operahus. Till inredningen anlitades konstnärerna Johan Pasch och Jean Eric Rehn. I matsalen försågs bordet efter mode på kontinenten med en hissanordning som gjorde att bordet kunde dukas i källaren och hissas upp så man kunde dinera “a confidence” alltså i hemlighet utan lyssnande öron, därför fick teatern namnet Confidencen. Efter Gustav III död stängdes de kungliga teatrarna ned och Confidencen användes som förråd bl a till Livrustkammaren.

På 1850-talet fick Karl XV disposition till Ulriksdals slott och byggde då om slottsteaterns salong till en jaktsal i historiserande stil. Kungliga jaktklubben bildades vid Ulriksdal 1863. Confidencen blev statligt byggnadsminnemärkt 1935 och 1965 bildades Stiftelsen Ulriksdals slottsteater i syfte att rädda teatern. Några ekonomiska medel att restaurera teatern lyckades man inte uppbåda, det skulle dröja drygt tio år till dess.

 Efter Gustav III död skulle det alltså dröja nästan 200 år innan teatern väcktes ur sin Törnrosasömn. Det var en vintersöndag som Kjerstin Dellert i sällskap med Prinsessan Christina fick titta in i den nu mycket förfallna teatern. Idag har teatern återfått sin forna glans och lockar besökare med fantastiska föreställningar, tack vare Kjerstin Dellerts stora engagemang och förmåga att locka sponsorer från när och fjärran.

Under vår rundvandring i de kungliga foajéerna samt besök i teatersalongen kunde vi få höra Fredrik berätta om historia, renoveringar och föreställningar. Andra advent blir det en julkonsert och då avslöjas också nästa års program. Vårt besök avslutades i källaren där vi fick se maskineriet till det renoverade Confidencenbordet och hur det fungerade. Spännande!

Vi tackade Fredrik med en varm applåd för en intressant visning. Därefter gick många till Slottscaféet för en fika.

Vid pennan: Ulla-Britt de Marchi
Foto: Sonja Dahl

 *************************************************************************

 

 ESÖK PÅ STORA WÄSBY

Fredagen den 4 oktober bjöd på strålande vackert höstväder när vi äntligen kunde besöka slottet Stora Wäsby. Vårens besök blev tyvärr inställt pga en vattenskada. Stora Wäsby är ett slott i Upplands Väsby grönområden med en stor slottspark.Det ägs av den friherrliga familjen De Geer.

Slottet uppfördes på 1760 talet efter ritningar av Arkitekten Jean Eric Rehn. Huvudbyggnaden är ett tvåvånings stenhus där gaveln krönes av ätterna De Geers och Ribbings vapen samt byster, girlanger och festoner i sandsten. Parken genomkorsas numera av järnvägen och E4. Stora Wäsby var under medeltiden sätesgård, 1668 köptes Stora Wäsby av brukspatron Emanuel De Geer. År 1730 blev Stora Wäsby fideikomiss inom släkten De Geer.

Vår ciceron friherrinnan Christina De Geer välkomnade oss och tog med oss på en fascinerande vandring på slottet. Exempel på de vackra rummen är Chambre a coucher de Madame med tillhörande Cabinet de toilette och Garderobe samt Antichambre. Sedan salonger som Grande Pierce de Compagnie, det s k Papegojrummet med sin härligt blommande rokokoinredning. Vi beundrade även dörröverstycken av Johan Pasch, vackra kakelugnar mm.

Att allt är så välbevarat berättade Christina berodde på att slottet endast användes för festligheter och började inte bebos förrän på 1920 talet.

Vi tackade med en varm applåd och tog en promenad i den vackra slottsparken.
Text och foto
Ulla-Britt de Marchi

 

 

 

 

 

 

 

     

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

          

 

 

 

 

 

 

 

 

’